Jeg var på jobbsamling på Geilo i helgen. Det var kaldt, men sosialt, og jeg fikk ikke lest stort, bare en 4-500 sider Shantaram (hovedsakelig underveis, på fly og tog). Men G kan vel få stå for Geilo allikevel:
Tantsnusk har väl alla hört talas om, men har du läst någon bok som skulle kunna kallas gubbsnusk?
Tja. Fikk litt den følelsen når jeg leste Portnoy’s Complaint, men det er vel ikke nok faktisk sex i den, kanskje, mer agonisering rundt. Forføreren er en annen kandidat. Jeg likte boka, men følte at mye av sexen var unødvendig for historiens skyld.
Berätta om en bok som fick dig att gråta! Händer det ofta att du gråter av böcker?
Jeg gråter til stadighet. Mange bøker burde ha «Kleenex-warning» på forsiden. I det siste husker jeg spesiellt Goodnight, Mr. Tom, der jeg knapt klarte å lese andre halvpart fordi tårene bare rant. Det er jevnt over ikke noe problem bortsett fra når jeg leser på bussen, og det gjør jeg jo ganske ofte…
Berätta om en gammal favoritbok som du ofta återkommer till!
Jeg leser The Chronicles of Robin Hood av Rosemary Sutcliff minst en gang hvert annet år. Også en bok som får meg til å gråte, forresten. Ellers blir jeg visst aldri mett av Aubrey/Maturin. Bare jeg tenker på dem får jeg lyst til å gå i gang igjen.
I programmet Go´kväll brukar någon känd person bjuda in till en fiktiv middag. Vilka fyra författare, levande eller döda, skulle du bjuda och vad tror du att ni skulle prata om?
Oi. Det hadde vært fryktelig interessant å få Oscar Wilde og Stephen Fry rundt samme bord. Det spørs om noen andre hadde kommet til orde, men jeg skulle også gjerne hatt meg en prat med Jane Austen og Jorge Louis Borges. Jeg og Jane kunne nok diskutert kvinnens rolle i samfunnet den gang og nå til ut i de små timer, skulle jeg tro. Med Borges skulle jeg pratet om bøker som fenomen, om biblioteker og om boksamlinger. Der hadde nok den kjære Oscar også kunnet bidra.
Det var länge sedan jag var i Geilo. När jag var barn åkte vi skidor där varje vinter.
Godnatt Mister Tom är verkligen en bok att gråta till. Jag har läst den hur många gånger som helst, men det var länge sedan nu.
Oscar Wilde och Stephen Fry på samma middag hade varit en upplevelse helt klart.